Efter en härlig förmiddag i Camden Town i norra London var det så dags att nyttja de biljetter vi med stor glädje inhandlat i Östra delen av storstaden. Att gå på matchen West Ham - Watford visade sig bli en en upplevelse att att bocka av i livets långa lista. En helt sanslös stämning ihop med en fullsatt Upton Park Arena. I mitt sällskap hade jag inga mindre än Krille Krycka, Putte Panik, Smögge Smyg och Åsa (Jonas). I en hierarkisk ordning placerar jag mig själv högst upp i pyramiden över fotbollsintresserade. Även då de andra är måttligt intresserade verkade de trots allt njuta lika mycket av stämningen och inramningen.
Sida vi sida lyssnade vi till en allsång som fått Kjell Höglund att rodna då samtliga 32 000 personer sjöng ut för fulla muggar under spelarnas intåg. Efter detta fortsatte sångerna att hagla ner mot planen. Matchen i sig slutade 0 - 1 och således fick vi dessvärre inte se hemmalaget göra något mål.
Efter matchen begav det sig tillbaka till tunnelbanan.... trodde vi, men icke!. En kö som utan att krydda på berättelsen innebar att vi fick ställa oss sist i kön sisådär en kilometer ifrån själva tunnelbanan. Trots att Pajaspatrick vid det här laget var nära tårar lyckades vi tillsammans lugna denne och förklara att vi skulle ta oss hem förr eller senare. Efter ett tag av köande lyckades vi till slut packa ihop oss som klubbade sälar i det trånga förortståget och på så sätt fortsätta vår resa hemåt.
Väl hemma bar det iväg till den lokala thairestaurangen i Canada Water där vårt residens är beläget. Ett par öl och honungsmarinerade köttbitar senare begav det sig till Knetens hustru Kikki Krusbär och dennes lägenhet i Chadwell (ghettot) för intag av mindre nyttiga drycker. Efter diverse missförstånd lyckades jag och Pubispatrick hamna på tåget åt helt fel håll då vi bestämt oss för att besöka en klubb i Shoreditch efter tips från allmänheten. Efter massor av snedsteg i hopp om att åter hamna på rätt spår gav vi båda upp då Pajaspatrick än en gång var nära gråten. Efter att ha ringt upp ett stödnummer för vilsna själar i Londondjungeln hamnade vi till sist på rätt dubbeldeckare och började färden hemåt lyxbaracken.
Morgonen ägnades åt att kasta polkagrisar på Kotte Kålrot som ägnade delar av sin billiga tid till att störa mig och Pajas i vår sömn då denne kom hem senare under natten.
Efter ännu ett besök på Marknaden i Camden Town har jag nu börjat packa ihop mina saker inför morgondagens tidiga avresa. Riktar ett stort tack till klassmamman Molla vars rutinerade ihopvikningar av mina skjortor kommer att underlätta under uppackningsfasen hemma i Jönnet.
