Lita inte på Londonbor!

Efter diverse småjidder med vrålåket lyckades jag och resten av gänget ta oss ner till Göteborg och Säve vartifrån planet var tänkt att lyfta. Sist av alla domderade vi in på den flygplats som vid första anblick såg ut som en miniatyr av Axamo. Efter en incheckning som innefattat missförstånd och en välbevarad "flygplatsdam" fick vi våra boardinkort innan det begav sig till säkerhetskontrollen. Väl där fick jag och Pubispatrick bevittna en kroppsvisitation av vår lärare Eva-Britt som först verkade misstänkas för att ha knivar vid vristerna, detta visade sig dock vara ett missförstånd. Efter en grundlig genomgång av bagage och annat återförenades vi senare med resten av "Obs-klassen". Väl ombord på planet slog tröttheten en välriktad och hård höger mot mitt ansiket som till följd av detta gick ner för räkning och sov fram tills landningen på flygplatsen i Stanstead.

Då vi alla var inställda på att åka jättetaxi in till London visade det sig att av budgetrelaterade skäl var bättre att satsa på buss som färmedel.

Väl framme hann vi knappt installera oss innan det var dags för ett studiebesök. Efter att ha hört en välinformerad och acklimatiserad herre vid namn Per Nordangård berätta om London och allt vad detta innebär frågade jag denne om möjligheten till att skaffa fotbollsbiljetter. Svaret slog mot mig likt en pungspark på alla hjärtans dag. Tydligen verkar det vara kört att få biljetter om man inte är ute i god tid, typ en månad innan.

På väg därifrån byttes min besvikelse mot lycka. Vid trottoarkanten såg mina skarpa falkögon en mobiltelefon/handdator. Då min slitna Sony Ericson mobil nu verkar ha sina bästa dagar bakom sig tycktes detta fynd vara ett av ovanligt vältajmat slag.

Efter ihärdiga försök att nå ägaren då jag senare tänkt om lyckades vi få tag i denne. Ägaren utlovade en belöning vid återlämnandet dagen efter (idag). Kvällen avrundades på en rökig och sunkig pub. Ett par öl lite strips och en burgare senare lyckades vi till slut hamna i säng väl förberedda inför dagens bravader.
Dagen inleddes med en dusch och en kaloririk frukost för att sedan på angiven punkt träffa ägaren till den telefon jag upphittat. Efter en stunds kallprat av dålig engelska överräckte jag telefonen. Då denne sträcker sig efter något i fickan och ger mig en "hittelön" på tio pund (140 kr) började bägaren att fyllas till kanten. En hittelön på 140 kr för en telefon med ett värde på ca 4000-5000 känns som en örfil av det hårda slaget. Efter en stunds övervägande insåg jag att att denne var av ett par viktklasser tyngre än jag själv och svalde på så sätt betet istället för att bruka "våld".

Med svansen mellan benen gick jag tillsamman med Krille-Krycka, Åsa Nisse(Jonas) och Pajaspatrick vidare till en pub vars hamburgare kan klassas som en av landets bästa.
Mätta och belåtna for vi sedan tillbaka till vårt tillfälliga boende där vi i detta nu sitter och diskuterar diverse icke relevanta saker.